Några ungar kraschar på en ö.
Ralph:
"Vi måste göra upp en eld."
De tänder en brasa. Den slocknar.
Ralph:
"Vi måste göra upp en eld."
Jack:
"Glöm elden. Vi slår ihjäl varandra istället."
Resten av gänget:
"Ja!"
SLUT.
Hemma igen efter Roskilde för att se om krukväxterna dött ordentligt och det har de ju. Morden i Midsomer på teve. Den gångna säsongen har skördat över 40 dödsoffer i den lummiga lilla brittiska byn, så det borde inte vara så svårt att hitta kvällens mördare bland det fåtal bybord som fortfarande är i livet. På MTV sitter Kiki bakom Oranga scenen och tycker saker tillsammans med The Cardigans, men säger inget om att Nina såg bajsnödig ut under "You're The Storm". Utanför kallduschar, flaskpantar och pollensnyftar ungefär 70 000 människor i en dammig och kissluktande hästhage på Själland.
Vad får dessa till synes normala personer att frivilligt utsätta sig för en veckas lidande för att få se band de redan sett? Skälet är bland annat att det sker väldigt få naturkatastrofer i vår del av världen. Eftersom vi inte heller lyckats piska upp en enda politisk dispyt till ett regelrätt inbördeskrig eller ens fått tvar att gå över styr känner vi att vi liksom inte har något att komma med. Och vi letar överallt efter ett hot, men inte ens kinesiska turister är livsfarliga längre. Så i en tid när det inte finns så mycket att vara rädd för är de statliga verken beredda att ta gift på att i princip vad som helst är en tickande bomb: kaffe, mobiltelefoner, chips, högt gräs... Och när vi dagligen hotas av mer eller mindre kreativa undergångsscenarion är det naturligtvis skönt att koppla av med lite genuin misär.
Därför tar vi Tuborgtåget ner till hästhagen i Roskilde en gång om året, gruppkissar och tycker synd om oss själva på riktigt, i mammas och pappas tält. Ungefär så här upplevde jag det.
Onsdag
Det tog evolutionen ett par tusen år att utveckla oss från jägare och samlare till civiliserade människor. Roskilde utför motsatsen på lite mer än sju minuter. De mest rutinerade festivalbesökarna bryter ihop redan i kön in till området.
Det är mitt i natten och genom den östra ingången ser jag tälten, tusentals, uppradade till höger och vänster i mörkret som romerska kolonner fastspikade i gräset. När jag och min flickvän tagit oss en kilometer in bland tälten på brandgatorna, utan att hitta någon ledig plats, hittar vi istället en skånsk tjej som är så packad att hon självantänder senare under natten. Hon vet en jättebra tältplats. Den visar sig vara så jättebra att någon annan rest sitt tält där redan i söndags, men av någon anledning ligger det nu i en hög på marken. Så vi flyttar det och reser vårt tunneltält på en yta så blygsam att det är som att få in en kokosnöt i en fingerborg. När vi är klara stövlar en fet och skitstor dansk fram. Han undrar vad i helvete som hänt med hans polares tält. Precis när jag tror att han ska döda mig lovar han att komma tillbaka med polaren och göra det imorgon istället.
Torsdag
Vi sitter lutade mot ett staket bredvid Paviljongen, dricker rödtjut och tittar på en panda som specialiserat sig på ölmuggslock. Det är hon ganska ensam om eftersom det är slöseri med tid, locken ger bara 20 öre per styck i pant. Det kommer att ta henne minst en timme att skrapa ihop till en öl.
Människors inställning till locken kommer dock att förändras i takt med att festivalen fortskrider och de polska gummorna kommer att få ett helvete. Många festivalbesökare är nämligen utblottade eftersom banden under måndag-onsdag var så dåliga att man var tvungen att köpa öl konstant.
Fredag
Iron Maiden var skitbra. För 25 år sedan. Flickvännen frågar en kutryggig gubbe med en vagn full av pantglas vad han tycker om festivalen så här långt. Hultsfred var bättre.
Lördag
Två danska skinheads undrar hur mycket klockan är. Fyra gånger. Jag har ingen klocka, vilket jag tror bara ökar mina möjligheter att få stryk, så när jag äntligen fattar vad de säger svarar jag tjugo över två och går på muggen.
På väg till Blur senare på kvällen misslyckas vi nästan helt med att trampa ner i en grop någon grävt mitt i gången och fyllt med gegga och kiss samt täckt över med ett nummer av Roskilde Daily. Eftersom jag är ganska svag för sånt stannar vi en halvtimme och ser andra trampa i.
Söndag
"Vi måste göra upp en eld".
Direkt efter Army Of Me börjar folk ta eldningsförbudet med en nypa salt. Kupoltält, brassestolar, frysboxar, jeans, ölbackar - allt slängs på ringdansvänliga bål som lyser upp ett blått och lite giftigt danskt mörker. Festivalen är finito. Och för att markera detta lite extra stänger man alla mathak och bartält och låter oss underhålla varandra istället. Nu är ett utmärkt tillfälle att bli portad för extra knäppt beteende, det är nu man skapar sitt Kodak Moment. För vissa innebär detta att stå och skrika in i eldarna, eller att åka barnvagn in i de tält som står kvar. Andra fäller folk.
Vi känner någon med bil och på färjan tillbaka till civilisationen upptäcker jag att jag har en fästing på benet.
Just ja, jag har ju suttit i högt gräs.
Ralph:
"Vi måste göra upp en eld."
De tänder en brasa. Den slocknar.
Ralph:
"Vi måste göra upp en eld."
Jack:
"Glöm elden. Vi slår ihjäl varandra istället."
Resten av gänget:
"Ja!"
SLUT.
Hemma igen efter Roskilde för att se om krukväxterna dött ordentligt och det har de ju. Morden i Midsomer på teve. Den gångna säsongen har skördat över 40 dödsoffer i den lummiga lilla brittiska byn, så det borde inte vara så svårt att hitta kvällens mördare bland det fåtal bybord som fortfarande är i livet. På MTV sitter Kiki bakom Oranga scenen och tycker saker tillsammans med The Cardigans, men säger inget om att Nina såg bajsnödig ut under "You're The Storm". Utanför kallduschar, flaskpantar och pollensnyftar ungefär 70 000 människor i en dammig och kissluktande hästhage på Själland.
Vad får dessa till synes normala personer att frivilligt utsätta sig för en veckas lidande för att få se band de redan sett? Skälet är bland annat att det sker väldigt få naturkatastrofer i vår del av världen. Eftersom vi inte heller lyckats piska upp en enda politisk dispyt till ett regelrätt inbördeskrig eller ens fått tvar att gå över styr känner vi att vi liksom inte har något att komma med. Och vi letar överallt efter ett hot, men inte ens kinesiska turister är livsfarliga längre. Så i en tid när det inte finns så mycket att vara rädd för är de statliga verken beredda att ta gift på att i princip vad som helst är en tickande bomb: kaffe, mobiltelefoner, chips, högt gräs... Och när vi dagligen hotas av mer eller mindre kreativa undergångsscenarion är det naturligtvis skönt att koppla av med lite genuin misär.
Därför tar vi Tuborgtåget ner till hästhagen i Roskilde en gång om året, gruppkissar och tycker synd om oss själva på riktigt, i mammas och pappas tält. Ungefär så här upplevde jag det.
Onsdag
Det tog evolutionen ett par tusen år att utveckla oss från jägare och samlare till civiliserade människor. Roskilde utför motsatsen på lite mer än sju minuter. De mest rutinerade festivalbesökarna bryter ihop redan i kön in till området.
Det är mitt i natten och genom den östra ingången ser jag tälten, tusentals, uppradade till höger och vänster i mörkret som romerska kolonner fastspikade i gräset. När jag och min flickvän tagit oss en kilometer in bland tälten på brandgatorna, utan att hitta någon ledig plats, hittar vi istället en skånsk tjej som är så packad att hon självantänder senare under natten. Hon vet en jättebra tältplats. Den visar sig vara så jättebra att någon annan rest sitt tält där redan i söndags, men av någon anledning ligger det nu i en hög på marken. Så vi flyttar det och reser vårt tunneltält på en yta så blygsam att det är som att få in en kokosnöt i en fingerborg. När vi är klara stövlar en fet och skitstor dansk fram. Han undrar vad i helvete som hänt med hans polares tält. Precis när jag tror att han ska döda mig lovar han att komma tillbaka med polaren och göra det imorgon istället.
Torsdag
Vi sitter lutade mot ett staket bredvid Paviljongen, dricker rödtjut och tittar på en panda som specialiserat sig på ölmuggslock. Det är hon ganska ensam om eftersom det är slöseri med tid, locken ger bara 20 öre per styck i pant. Det kommer att ta henne minst en timme att skrapa ihop till en öl.
Människors inställning till locken kommer dock att förändras i takt med att festivalen fortskrider och de polska gummorna kommer att få ett helvete. Många festivalbesökare är nämligen utblottade eftersom banden under måndag-onsdag var så dåliga att man var tvungen att köpa öl konstant.
Fredag
Iron Maiden var skitbra. För 25 år sedan. Flickvännen frågar en kutryggig gubbe med en vagn full av pantglas vad han tycker om festivalen så här långt. Hultsfred var bättre.
Lördag
Två danska skinheads undrar hur mycket klockan är. Fyra gånger. Jag har ingen klocka, vilket jag tror bara ökar mina möjligheter att få stryk, så när jag äntligen fattar vad de säger svarar jag tjugo över två och går på muggen.
På väg till Blur senare på kvällen misslyckas vi nästan helt med att trampa ner i en grop någon grävt mitt i gången och fyllt med gegga och kiss samt täckt över med ett nummer av Roskilde Daily. Eftersom jag är ganska svag för sånt stannar vi en halvtimme och ser andra trampa i.
Söndag
"Vi måste göra upp en eld".
Direkt efter Army Of Me börjar folk ta eldningsförbudet med en nypa salt. Kupoltält, brassestolar, frysboxar, jeans, ölbackar - allt slängs på ringdansvänliga bål som lyser upp ett blått och lite giftigt danskt mörker. Festivalen är finito. Och för att markera detta lite extra stänger man alla mathak och bartält och låter oss underhålla varandra istället. Nu är ett utmärkt tillfälle att bli portad för extra knäppt beteende, det är nu man skapar sitt Kodak Moment. För vissa innebär detta att stå och skrika in i eldarna, eller att åka barnvagn in i de tält som står kvar. Andra fäller folk.
Vi känner någon med bil och på färjan tillbaka till civilisationen upptäcker jag att jag har en fästing på benet.
Just ja, jag har ju suttit i högt gräs.
1 kommentar:
Hey There. I found your blog using msn. This is an
extremely well written article. I will make sure to bookmark it and come back to read more of your useful
info. Thanks for the post. I'll definitely comeback.
Also visit my website : home cures for insomnia
Skicka en kommentar