Harakiri

Vi är skitskraja för att göra bort oss i det här landet. Det är bra. Rädslan håller oss i schack. Det är till exempel ganska få av oss som rånar banker (för tänk om någon skulle få reda på det på jobbet).

Av samma anledning har vi en försiktig hållning när det gäller neutralitet, avveckling av kärnkraft och Modern Svensk Form. Den sistnämnda är i stort sett omöjligt att skämmas för. Eller tycka någonting om överhuvudtaget, eftersom den är så avskalad, ljus och full av björkinslag att den nästan inte finns. Lägg därtill lite sund luthersk skuld och vi borde ha ett ganska bra utgångsläge för att inte tappa ansiktet.

Men för ett par år sedan började vår rädsla för att göra bort oss utsättas för en motreaktion. Kanske borde vi ha reagerat redan när de första fallen av tribal-tatueringar dök upp. Men vi sopade dem under mattan, lät det bero och fortsatte att sitta säkra i våra oantastliga vardagsrum tillsammans med Norah Jones. Och så i november förra året, utan förvarning, smög den sig på oss: Beckhams samurajfrisyr. Vi kunde inte hantera den i vår begreppsvärld. Inte värja oss. Utan bara med fasa låta oss översköljas av den.

Anfallet började, förstås, på TV4-sporten. Beckhams samurajfrisyr slog ner som en clusterbomb på redaktionen, som efter en längre mohikanperiod stod försvarslös inför ett ännu knäppare sätt att ha håret. Samurajfrisyren spred sig via Forsgrénska badet i Stockholm (där den slog klorna i i huvudsak P3s målgrupp) och sedan vidare ut i landet där brutala scener spelades upp.

De få som lyckats ta sig ur sitt helvete liknar samurajfrisyren vid en drog, en del säger sig t.o.m. ha levt i vanföreställningen att de liknade David Beckham lite grand. När den fantasin klippts av väntar en period av förnekelse, sorgearbete och skam (något vi som sagt är ovana vid).

Ännu har det feodala Japans metod för att hantera skam, genom att bokstavligen avlägsna den (och en bra bit av tolvfingertarmen), inte slagit igenom hos oss. Men Japans inflytande är större än någonsin, vilket vår totala kapitulation inför bland annat Pokémon, A Bathing Ape-tröjor, Manga och Lost in translation tydligt visar och nu är det bara en tidsfråga innan f.d. samurajfrisyrmän börjar begå harakiri.

Och Beckhams samurajfrisyr är inget isolerat fenomen, trenden är tydlig: vi håller (kollektivt) på att tappa omdömet. Inom ett par år kommer en majoritet av Sveriges befolkning att ha rånat en 7-Eleven eller sjungit inför publik. Att antalet rituella självmord lär skjuta i höjden behöver jag väl knappast påpeka.

Så: för att vi svenskar, med decimerat omdöme och under starkt japanskt inflytande, ska kunna gå rakryggade genom livet och dö en helt naturlig cancerdöd istället bör vi alltså låta bli att göra bort oss.

Och då kan det vara bra att undvika det här, till exempel:

· Choklad med högre kakaohalt än, tja, kakao. Hoppa över läkarsprit också

· Att ha mobilen i ett band runt halsen-fenomenet, nycklarna runt halsen-fenomenets onda tvilling

· Att dricka hett kaffe i glas

· Att känna en dörrvakt

· Att starta en klubb. Bara för att Magnus Carlsson tar en öl på Mondo en torsdagskväll betyder inte det: ”Torsdagskvällar – Weeping Willows-klubb!”

· Att vara en av tolv DJ:s samtidigt på scen (låt oss räkna lite på det här, hur knepig är en skivspelare egentligen?)

· Svensk hip-hop (därför att den började med Just D och Pedda P, inte NWA och Eazy-E, remember?)

· Att ha bandana, såvida du inte är antingen Knocke, Smocke eller en rysk trägumma

· Att ha en hemsida, därför att vi skiter i vad du gillar, jobbar med och varför det är fint med djur. Seriöst, vad är det hela jävla världen måste veta om dig? (Ja, jag vet)

· Pizzeria-snobbism. Vill man ha en annan klädsel på sin nya Audi är man bestämd. Vill man ha fårost istället för mozzarella på sin Napolitana är man jobbig. Menyn är ingen uppräkning av råvaror du kan välja bland

· Att ha en tag. Varför är det coolt att skriva sitt namn på ett hus? Någon?

· Att vara på väg till New York (vi orkar inte längre Susanne Ljung)

Är du orolig för att du inte har något omdöme överhuvudtaget kan du göra följande enkla test. Kryssa för det alternativ som bäst stämmer in på dig:

1. Du har utsvängda jeans
2. Du har utsvängda jeans instoppade i strumporna

Som du förstår är ettan bättre än tvåan. Men ettan är illa nog.